“Örat mot marken och ut i luften……” juni 2024
Relativt nyss hemkommen från dans-och folkmusikfestival i Tyskland och full av tankar och ny energi – även fast festivaler också kräver en del energi.
Att åka iväg sådär och släppa vardagen och ge sig hän åt dansen och musiken är väldigt härligt och nyttigt, man blir tvungen att glömma allt på hemmaplan för ett tag och framförallt får man nya perspektiv. Jag och några fler spelmansvänner har under många års tid spelat musik till dans för Skönborgs folkdanslag i Sundsvall och det var det folkdanslaget vi spelade för i Tyskland. Att spela för dansare är en hälsosam kur för att inte bara umgås med gelikar i spelet utan även för att utveckla sitt gehörsspel ihop med både dansare och spelmän. Dansare kräver ett sväng och tempo som lämpar sig till respektive dans och då måste man vara lyhörd på många sätt – ha många bollar i luften. En parallell som jag erfor ganska nyligen är den upplevelse som jag haft i Dalarna under den tid jag under veckorna bott i Lima då jag passade på att spela med både Transtrands- och Malungs Spelmanslag, är att de spelmän som i normalfallet inte spelar till dans har svårt att få till ett jämnt och svängigt spel. Under de tre år jag studerade och bodde i Västerdalarna så upptäckte jag rätt snart att de som spelar eller syftar till att spela till dans har mycket lättare att få till “flyt” i spelet. Visserligen kan väldigt lyhörda dansare anpassa sin dans till oregelbundet och utmanande spel men det kräver väldigt mycket av alla de som dansar – en lagom anpassning till varandra tror jag blir bäst! Om man sedan “bara” uppträder på scenen utan dans så låter det faktiskt bättre att lyssna på svängig musik som gör att man får lust att dansa också, om du frågar mig.
När vi ändå är inne på svängig musik så är det nu klart att polskan blir upptaget som ett immateriellt kulturarv – nyheten släpptes den 30/5. Susanne Holmlund på Sundsvalls Tidning skrev en artikel om detta: https://www.st.nu/artikel/polskan-blir-kulturarv-hos-unesco-sa-dansas-polska-i-sundsvall/ (krävs inloggning) och det lär komma mer framöver.
Men, tillbaka till Tyskland och vad som uppenbarade sig när jag var där. Under nio år har vi känt till denna festival och varit vänner med i synnerhet två tyska folkdanslag med tillhörande spelmän. Nu sist satt vi och jammade i ett glasrum i anslutning till en trädgård på en av veckans alla fester. När vi svenskar spelade upp så började våra tyska vänner skruva på sig eller frenetiskt leta efter notställ och noter – än en gång. De vill hänga på och spela med oss men de har så förtvivlat svårt att släppa notspelet. Och om de väl hittar noterna så blir det inte bra ändå – fast vi spelat låten eller låtarna flera gånger tidigare tillsammans. Faktum är att den musik de spelar – dvs. “Vi går över daggstänkta berg, Schwedentanz, Oxstädter Muhle” osv. inte låter speciellt svängig den heller. I det ögonblicket där, då vi satt där och jammade kände jag en sorg – för deras skull. Enligt en infödd källa så sägs det att tyskarna förlorade mycket av sin spontana folkkultur i samband med andra världskriget då nazisterna skulle vara framme och styra upp kulturutbudet för att inte riskera att tillåta “judisk” eller “icke-germansk” musik att få spridning. Det är verkligen sorgligt när människor har förlorat kontakten med sin folkkultur. Tyskarnas nuvarande musik är ett lapptäcke av melodier från flera delar av Europa som vi i Sverige nog skulle beskriva som den musik vi sjöng i lågstadiet som barn. Eller udda danser från tex. Nederländerna, Polen eller Sverige(!). Ja, faktum är att de har flera låtar från Sverige i sina noter – bla. “Pippi Langstrumpf” där de lagt på en för oss okänd repris som slutkläm. Min poäng är att stramt notbundna tyskar med ett närmast neurotiskt förhållande till sin musik är inte det bästa underlaget för att uppleva sköna jam tillsammans. Till saken hör att tyskarna avgudar all vår folkkultur med dräkter, instrumenten och musiken. Jag blir både ledsen och glad av tankarna – att vi har det så bra (trots allt snack om historielöshet) och att tyskarna tycks ha så låg självkänsla kring sin folkmusik. Nog om detta, men det är väl så att folkmusikens väsen mycket handlar om glädje, sorg och allt däremellan. Som tur är så har yngre tyskar jag mött har ett mer avslappnat förhållande till musiken
Spelmans-sommaren har just börjat med stämmor och annat, men det mesta ligger faktiskt framför oss! Se till att ta del av det digra utbudet som antingen ligger inom armlängds avstånd tex. Tonlägret, Stödestämman, Delsbostämman osv. eller åk längre bort och upplev något annat. Delar av min familj ska åka på en fransk dans/musik- och instrumentbyggarfestival i juli – spännande! Nu, gå ut i sommaren och njut av ljuset och förhoppningsvis lite varmare väder igen så får vi se om en juliupplaga av “Folkmusikörat” dyker upp – annars hörs vi på sensommaren igen.
/ Magnus
