Brr…

Vi har haft ett intensivt verksamhet år. Vi rivstartade med ett årsmöte i februari och när det sedan närmade sig sommar så hade vi planerat ett antal evenemang inför densamma. Redan innan årets tonläger sjösatte vi ett nytt evenemang som är ett samarbete med Folk Flute Academy och ägarna till Långtorpet i Haverö, och det kallar vi för Lång-fredag på Långtorpet.

Idén dök upp när ett gäng medlemmar i MFF (och andra) de två tidigare covid-19-somrarna gjorde ett par temaresor i västra Medelpad och in i Jämtland. På vägen hem från Lapp-Nils hemtrakter hamnade några ur gänget, av en slump, på Ön i Haverö och slutligen på Långtorpet. Efter en spontan inbjudan av ägarna året efter så började planer formeras och årets evenemang blev ett faktum.

Nu gjorde vädret sitt bästa för att skrämma bort så många människor som möjligt från evenemanget men totalsumman fyrtio personer kunde vi dock räkna in under dagen. Denna dag den femtonde juli var det: regn, snålblåst och sju plusgrader(!) på termometern….brr! Årets tonläger som än en gång gick av stapeln på Ålsta FHS, blev en en veritabel succé och vi kan än en gång konstatera att det skapas nya tonläger-generationer som kan föra folk-och spelmansmusiken vidare. Tack alla ledare, deltagare och finansiärer! Tonlägret avslutas programenligt med Stödestämman som har sin givna plats på Huberget fortfarande.

Programmet höll väldigt hög kvalitet rakt igenom och vad som förvånade både mig och flera andra var att de sedvanliga uppträdandena var väldigt varierade och av mycket hög klass. Tonlägret som brukar ha ett kortare framträdande på scenen kunde inte vara i Stöde kyrka i år pga. hussvamp vilket gjorde att vi fick njuta av en lång konsert denna gång. För övrigt hade vi bra teknik till hjälp för bra ljud så att Lisa Rydberg och Gunnar Idenstam kunde framträda med den äran, fastän tempot kanske sjönk lite väl mycket för en stämmopublik. Både visstuga och dans till spontant spel på scenen fanns tillgängligt senare på kvällen. Antalet besökare under stämmodagen och kvällen var helt okej men det känns fortfarande skört och när serveringen stängde tidigare än utlovat så inser vi i arrangörstaben från MFF:s sida att vi inte nått ända fram till Stöde HBF i form av vad en stämma behöver för att orka leva vidare.

Just den trenden att lokala spelmän i vårt närområde blir alltmer sällsynta förvånar mig. Det fanns för länge sedan en kritik att det spelades högljudd musik från scenen som skrämmer bort spelmanspubliken och det fanns fog för den kritiken för femton-tjugo år sedan, men min erfarenhet är att det successivt har blivit mycket bättre med den saken och idag så har vi (Stöde HBF och MFF) bestämt att vi ska ha musik direkt “i genren” och att riktmärket är ett professionellt framträdande under stämman – resten ska vara läger- och amatörmusiker. Det är gratis att gå in för spelmän/folkmusiker och man kan spela på hela området hur länge som helst och så är det verkligen inte överallt idag.

De stora märkesstämmorna: Ransäter-, Delsbo- och Bingsjöstämman tar alla inträden på olika sätt fastän Bingsjö har sin variant för SSR:medlemmar (vi glömde våra “biljetter” hemma som vanligt). Det som oroar mig och vad jag tycker är tråkigt är att när vi lägger ned tid, pengar och engagemang på egna 2 arrangemang så lyser många lokala aktiva spelmän med sin frånvaro. I förlängningen måste vi bryta denna trend för att hålla kvar våra evenemang i vårt närområde. Därför var det upplyftande att träffa medelpadsspelmän i förskingringen i somras, bla. på Bingsjöstämman.

Jag pratade med flera, numera unga vuxna, som nostalgiskt, men ändå på allvar pratade om minnen från Stödestämman. De föreslog tom. att vi borde marknadsföra Stödestämman bättre, och att de gärna skulle hjälpa till med marknadsföringen av stämman i sociala medier osv, på sina nuvarande boplatser. Med den känslan i kroppen kändes det bättre att både utvärdera och planera inför nästa stämma men det gäller att aktiva spelmän och Stöde HBF gör allt för att vi ska kunna genomföra flera stämmor i Stöde i framtiden.

Faktiskt handlar det mycket om rent praktiska saker såsom utrymmen, mat och tidpunkter för olika saker för att vi ska kunna erbjuda gästerna vad de kan förvänta sig. Efter utvärderingsmötet med Stöde HBF i färskt minne så ser det faktiskt riktigt bra ut inför Stödestämman 2023 – håll utkik! Med Stödestämman som slutpunkt för MFF:s räkning som arrangör under sommaren hade vi hösten att se fram emot. Efter många omtag blev till sist Nordic Folk Fest (NFF) ett faktum där vi hälsade vokalgruppen Kongero och Hoven Droven välkomna till Sveateatern i Sundsvall. NFF är ett covid-19-projekt initialt och med kort planeringstid blev vi tvungna att stryka de workshops vi tänkt att ha under eftermiddagen men den spontana dansen till musiken och den lilla visstugan som uppstod direkt efter sluttonerna av uppträdandena var precis i linje med vad vi arrangörer önskade skulle hända – det, och jam hade vi planerat för….. Sista arrangemanget för hösten i MFF:s regi var den omstöpta Samspelshelgen som blivit Samspel i Sundsvall (SiS).

Medaljuppspelet är fortfarande i centrum men det fanns andra saker man kunde ta del av under de tre dagar som SiS varade. Allspel, skrubbspel, workshops och konserter. Givetvis kostar uppspel, konserter och workshops pengar men alla andra delar av evenemanget är gratis. Och, även om det kanske känns konstigt att sitta i en loge eller stå i en foajé och jamma så är det precis det vi i MFF:s styrelse vill och några tog faktiskt chansen! Hela helgen var väldigt lyckad och trevlig fastän vi önskar fler uppspelare och där har vi planer för att vända trenden. Nya lokaler är också på gång för att vi ska kunna breda ut oss i mer jam/skrubbspel och ha fler saker på gång samtidigt.

Med denna långa krönika närmar jag mig slutet men det känns som att det finns mycket att meddela just nu så här kommer avslutningen. Jag vill tacka för de intressanta förslag och idéer jag fått på mejlen omkring hur några tänker på MFF och dess verksamhet. Jag har inte direkt fått en flod av idéer av många olika personer men trenden är funderingar kring spelmanslagens existens. Vi i styrelsen har givetvis inget patensvar på hur man föryngrar och behåller intresset för spelmanslagen men vi är medvetna om att antalet lag sjunker stadigt, att medelåldern är hög och att det är en nationell trend.

Det vi från MFF:s sida kan göra är att stötta spelmanslag som efterfrågar tex. viss ekonomisk hjälp eller hjälp med marknadsföring eller som samarbetspartner för evenemang 3 som lokala stämmor osv.

Ta hjälp av oss för marknadsföring så når vi fler människor till en mångfald av evenemang av olika karaktär – det är det vi är till för! Som regel har vi i MFF alltid plats för spelmän och spelmanslag på våra evenemang utan att det kostar något – ta del av det, du som är aktiv.

Spelmanslagen är ju av tradition en vänkrets, en lokal förening eller en studiecirkel som form vilket inte MFF är – vi är ju mer av en samlande regional förening för just dessa former av grupper som är vänner av folkmusik (SSR:s benämning) i vår region eller vad man nu vill kalla det. Däremot är det så att om det finns intresserade folkmusikvänner/spelmän som vill spela regelbundet en eller max tre gånger i veckan, gratis (eller med visst finansiellt stöd!) centralt i en lokal i centrala Sundsvall så är det möjligt from. nu!

Vi kan inleda ett samarbete med Sensus när som helst och få tillgång till en fin konferenslokal mitt i sta`n för alla intresserade – jag har precis pratat med ansvarig Fredrik Hast. Enda haken är att en person måste vara ansvarig och pricka av minst tre personer de första gångerna när ni träffas första gången – det är väl en låg tröskel? Så, nu går vi in i vintertid och vi kan se tillbaka på ett händelserikt verksamhetsår så här långt.

Och även fast vi kan spänna bågen ännu mer så är jag nöjd och mycket stolt över vad vi gör och framledes kan göra för folkmusiken i Medelpad med omnejd.

/ Magnus