Sommarreflektioner

Host, host – ajaj! Allt som är roligt har ett pris….Efter en mycket intensiv månad är vi hemma igen med en färsk influensa på köpet som bevis på att vi varit ute i svängen och träffat folk. Det var faktiskt andra gången denna sommar, även då fick vi med oss en envis smitta från Tysklandsresan på försommaren. 

Efter Tonlägret och Stödestämman har vi haft andra planer än de mönster vi normalt brukar följa en vanlig spelmanssommar. Men innan jag går in närmare på det så är det väl brukligt att reflektera över våra egna arrangemang? Tonlägret hölls som vanligt på Ålsta FHS med en radda kompetenta ledare och handledare: Adam Johansson och Lotta Andersson, Galen Fraser och Maria san Miguel Fraser, Henning Högberg, Klara Andersson och så Camilla Andersson med stöd av Gunbritt Hermansson och Magnus Andersson som kursledare. Vi hade ett internationellt besök från Belfast, Maine i USA också, Willy Clemetson, en ung, driven och oerhört sympatisk fiolist som är aktiv musiker på hemmaplan. Willy tog del av lägret som deltagare men bidrog också med egen musik från nordöstra hörnet av USA. Willy skulle åka hem till USA efter lägret men han tyckte att det var så roligt här att han följde med Adam och Lotta tillsammans med Galen och Maria till Bingsjö och så hakade han på till Bodastämman där vi också anslöt. 

Men, lägret då? Jo, Tonlägret var tätt, intensivt och det innehöll alla delar som brukar finnas med. Vädret var ganska perfekt med skön värme och lite sol blandat med moln så det blev en del badande men inget som dominerade lägret. Vi höll till helt och hållet i skolbyggnaden med alla aktiviteter, inklusive dans och kvällsfikat, det skapar en bättre intimitet fast det är lite trångt. 

Lägret glider så småningom över i Stödestämman där vi sedvanligt står för scenunderhållning som föregås av konsert i Stöde kyrka – en tradition som genast återupptagits efter ett par års frånvaro, det är önskemål från olika håll. 

Stödestämman hade förutom det välbesökta allspelet en fiolworkshop med Elsa Lundgren och även en visstuga som Erika och Karolina Walker ansvarade för. Lite småjam här och var, servering och ett väder som bättrade sig. Under allspelet kom det en regnskur som gjorde att publiken bjöds in på den utrymmesmässigt generösa scenen, mysigt!

Pelle och Annica Lundgren som med den äran presenterade programmet fick till slut uppgiften att annonsera Galen och Maria Fraser upp på scenen. Våra fina vänner, handledare och musiker från Spanien/USA som agerade huvudakt i år gjorde ett väldigt gediget framförande med mycket hjärta och själ som utmynnade i en sjungande och dansande publik med en liten glädjetår i ögonvrån.

Stämma och läger avslutades i vanlig ordning under söndagen och eftersom flera av oss aktiva ledare hade stora planer för fortsättningen av sommaren så “hamnade” många av dessa hemma hos oss i Runsvik efter Tonlägret. Utvärdering av lägret gjordes och lite festligheter där en blandning av positiv uppbrottsstämning rådde som också samsades med planer för Stämmoveckan och en tur till Chateauroux i Frankrike. 

För egen del blev Stämmoveckan en snabbvisit på en regntung Bodastämma där ett spontant nattjam hemma hos Henning och Jenny Högberg i övre Gärdsjö blev räddningen – toppmysigt med skönt spel i skenet av en het kamin och lagrade ostar i gommen…

Vår närmsta plan var att så snabbt som möjligt ta oss igenom Sverige och norra Europa för att landa på musik- dans och instrumentbyggarfestivalen “Son Le Continu” i tidigare nämnda Chateauroux. Vi tog med oss Willy i vår husbil och fiskade även upp vår dotter Klara, som bor i Malmö, på vägen. 

Väl framme i Chateauroux etablerade vi oss på den stora campingen som låg precis i anslutningen till den slottspark där festivalen äger rum. 

Det som slog mig tidigt var det stora antalet dansscener som fanns utplacerade på alla möjliga ställen runt om i den lummiga parken kring slottet Le Chatre. Det var även väldigt väl utrustat med mat- och instrumentstånd till besökarnas förtjusning. Maten var väl ok. men för att vara Frankrike så hade jag lite högre förväntningar. Det roliga med stånden där det stod instrumentbyggare var att de dominerande instrumenten var vevliror, säckpipor och durspel i olika former. Som fiolbyggare var det intressant att betrakta själsfränder och deras instrument såklart, för fioler fanns det såklart också. Festivalen var en intressant kontrast till de svenska spelmansstämmorna fastän vi nog upptäckte att det är mer som förenar än som skiljer i folkmusikvärlden. Helt plötsligt stod vi öga mot öga med en tjej vi mötte i Spanien för drygt ett år sedan  – folkmusikvärden är liten intensiv “community” som förenar! Efter en krokig hemväg via södra Frankrike landade vi så småningom i Smålands stolthet, Korröfestivalen, som i min ungdom var en lite udda bordunstämma där säckpips- och vevlirespelmän samlades. Idag är inget av det kvar – jo, kanske en liten spillra som uppenbarade sig vid det lite anarkistiska allspelet, där fanns några säckpipor….

Korröfestivalen är belägen på en fin plats vid ett gammalt bruk och det är geografiskt centralt för södra Sveriges spelfolk. I södra Sverige finns mycket folk och det var trångt på många platser vid konserterna så det var svårt att få plats. En sådan gång kan jag vara rejält avundsjuk, varför är det så svårt att få folk till Stödestämman – tänker jag? I samma veva tänker jag att förutsättningarna skiljer sig milsvid på många sätt när det gäller externa finansiärer och stödorganisationer men också möjligheten att få tag i “manpower”. Men, alla måste jobba utifrån sina förutsättningar och man kan inte annat än att göra sitt bästa – och det gör vi också, med besked!

/ Magnus