Nu är det vår och det spritter i stråkhanden!
Efter årsmöte och allt vad det innebär så börjar vi få styrfart på årets verksamhet. Trots att vissa evenemang i spelmansvärlden rullar på året runt nuförtiden så är det ju ändå sommaren med stämmor, festivaler, konserter, spelningar utomhus eller i väldigt nära anslutning till utemiljön är vad en ser fram emot under den kalla och lite murriga perioden av året. Vad händer hos oss då?
Det är ganska mycket det. Egentligen pågår planeringsjobbet mer eller mindre året runt i vårt flitiga förbund och nu börjar vi se vad som bär frukt under sommar och höst. När jag skriver detta har en konsert med gruppen RÅ ihop med Kapellsfolk gått av stapeln på Tornhuset i Sundsvall och en delegation ur MFF har varit i Leksand på årsstämma med SSR – samma helg. Dessförinnan, i samband med påsk, hade jag och Camilla svarat ja på om vi ville komma till musiklägret Castilla Fiddle Camp i Kastilien i Spanien.
Vi åkte dit och det var ett fantastiskt läger, vill jag lova – se separat artikel. Apropå årsstämman med SSR så var det ett tillfälle att komma närmare varandra igen efter det långa avbrottet under pandemin då mötena hölls digitalt. Man kan ju fundera på vårt arbete i MFF, vad vi gör och det resultat vi uppnår. Gör vi rätt saker, borde vi göra på något annat sätt, hur gör andra förbund som är knutna till SSR? Årets tema var “Kan vi inte bara spela”?, det fick vi väl inget riktigt svar på och det var nog bara en frågeställning utan riktigt svar, menat att få igång tankarna.
Det finns såklart inte ett svar på den frågan men ur kontexten kunde nog de flesta lista ut att om alla “bara spelar” så blir det inte så många evenemang och föreningar som skapar mötesplatser för spelmän. Eftersom vi var i Dalarna så fick vi en rejäl dusch av de verksamheter de har igång i och kring Dalarnas Spelmansförbund, det var intressant, inspirerande och en insikt i att just Dalarna är ett unikum i svensk spelmans- och folkmusikrörelse. Det finns egentligen inget annat landskapsförbund i Sverige som kan matcha deras traditionsrika spelmanskultur och det stöd man får från hela befolkningen, plus de människor i Sverige som tänker folkmusik – de flesta tänker nog på Dalarna och i viss mån Hälsingland.
Vi kan inte kopiera det man gör i Dalarna rakt av och det gör vi inte heller, vi måste utgå från det vi har men framförallt det vi gör. Så, från att känna sig lite tillplattad i inledningen så gick vi nog snarare stärkta från de inledande föredragen och från årsstämman i stort. Vår Stödestämma och Samspelsmedalj lever fortfarande i många spelmäns minne och vi får återigen stöd för Samspel i Sundsvall från SSR:s sida. Vi kan också meddela att vi inte backade i kvällsjammet utan vi var kvar bland de sista i lokalen på Hotell Moskogen. Hur var det där med vad vi gör då? Jo, vi gör helt rätt eftersom vi har en demokratisk förening som välkomnar vem som helst att vara medlem och vill man vara med i arbetsgrupper, jobba för insatser eller evenemang i föreningens regi är man mer än välkommen.
Vill man dessutom kandidera till styrelseposter eller som funktionär så finns alla möjligheter. Som jag skrivit tidigare så stöttar vi alla lokala initiativ med folkmusikalisk anknytning, vi är också inne i en intensiv period av att knyta samarbeten med många olika aktörer i närområdet men också med nordiska och europeiska folkmusikvänner. Dessutom hittar vi ännu fler vänner i vår musikgenre ju fler vänner vi knyter till oss, så det skulle inte förvåna mig om exempelvis USA och Japan kan bli nya partners i närtid eller någon gång i framtiden… Hur som helst, nu börjar den härliga perioden då vi går ut i spelmanssverige och tar del av vad som erbjuds efter det tillfälliga bakslaget med lite mer snö.
Och, glöm inte att bevista våra lokala arrangemang, då får du både roligt och du stöttar nya fina upplevelser för alla musikälskare!
/Magnus
